Miss i Kitzbühel
1980 inleddes med en tredjeplats i slalom i Lenggries (Västtyskland), men Kitzbühels slalom blev ett misslyckande. Ingemar var nära att köra ur, men tog sig i mål som trettonde man. Genrepet i Chamonix var desto säkrare; slalomseger med 16 hundradelar före Bojan Krizaj.
Under OS-veckorna var Ingemar på nytt en jagad man, låt vara i en för honom trivsammare miljö. Men alla ville träffa ”The Man To Beat” som den amerikanska tidskriften ”Life” kallade svensken. Efter 14 raka storslalomsegrar var trycket hårt på den mästerlige artisten. Massor av reklamkontrakt väntade på Ingemar om han infriade förväntningarna under OS.
Träningslägret i Killington, några timmars bilresa från Lake Placid var en fullträff för Ingemar och för Torgny Svensson. Trots en miss i det första storslalomåket var utgången given. Sverige fick den förste alpine olympiske mästaren den 22 februari 1980. Ingemar var 75 hundradelar före Andreas Wenzel, Liechtenstein. Hans Enn, Österrike, tog bronset.
Fyra dagar senare var det dags för nya hyllningar. Ingemar vann OS-slalomen en halv sekund före hemmafavoriten Phil Mahre. Den anonyme schweizaren Jaques Lüthy tog bronset.
I italienska Cortina d’Ampezzo vann Ingemar sin 50:e WC-seger den 10 mars 1980. Under finaldagarna i Saalbach, Österrike, träffade han blivande frun, Ann Uvhagen.
Till Monaco
Det internationella skidförbundet belönade Ingemar Stenmark och Hanni Wenzel med B-licenser efter OS. Före Ingemars del innebar licensen massor av guld. I maj 1980 flyttade han till Monaco av skattemässiga skäl. Reaktionen i Sverige blev snarast positiv.
Trots goda segerchanser blev Ingemar bara tvåa i Världscupen, fyra poäng efter Andreas Wenzel.
Säsongen 1980-81 innehöll inget mästerskap, men tio Stenmarkssegrar. Det började med ännu en dubbelseger i Madonna di Campiglio. Den 17 januari 1981 ställde Ingemar upp i sitt enda störtlopp och blev 34:e man i Hahnenkammrennen, Kitzbühel. Slalomsegern dagen därpå gav honom en tredjeplats i kombinationen och 15 värdefulla WC-poäng.
Efter en rafflande strid i schweiziska Laax stod Phil Mahre som segrare i Världscupen, sex poäng före Stenmark. Men Ingemar vann både slalom- och storslalomcupen med god marginal.
I december 1981 fick Sverige ingen seger i Världscupen. Ingemar var plötsligt irriterad och osäker i banan. Men efter nyår slog han till och vann storslalom i Morzine den 6 januari. Segern var den 63:e i Världscupen. Ingemar hade passerat österrikiskan Anne-Marie Moser-Pröll i antal segrar.
Stenmark VM-favorit
Med slalomsegrarna i bad Wiessee och Kitzbühel och med en storslalom-dito från Adelboden i januari var Ingemar storfavorit till två VM-guld i Schladming, Österrike. I Kitzbühel satte han ännu ett rekord. Segermarginalen till tvåan Phil Mahre blev 3,16 sekunder.
Intresset för Stenmark var mycket stort i Europa. När svenska lagledningen kallat till presskonferens på hotellet i Ramsau räckte huset inte till. Döm om förvåningen när Calle Briandt började tala om svenska insatser i juniortävlingar i Italien. Svenska juniorer var knappast heta villebråd för mellaneuropas skidjournalister.
Under VM mordhotades Stenmark av en brevskrivare från Feldbach i Steiermark. Men affären stannade med det smaklösa brevet till VM-arrangörerna.
Steve Mahre tog överraskande guldet i storslalom före Stenmark. Ingemars kommentar var väntad:
– Jag är inte nöjd. Men jag kastar inte silvret i sjön.
Revanschen kom den 7 februari 1982. Ingemar blev världsmästare i slalom för andra gången. Bengt Fjällberg fullbordade Tärnabys makalösa triumf med ett VM-brons.
Skadad i Lidingö
Två veckor efter VM skadades Stenmark i en jippo-betonad och meningslös parallellslalomtävling i Lidingö. Efter den vurpan vann han inga fler segrar under säsongen. Phil Mahre tog hem Världscupen igen, före Stenmark.
Stig Strand blev rubrikernas man i december 1982, trots att Stenmark vunnit slalompremiären i Courmayeur, Italien. Den 21 december fick Strand en bejublad och efterlängtad fullträff. I Madonnas slalomtävling satte han både Stenmark och Phil Mahre på plats. Stig blev den andre svenske alpine världscupsegraren. Ingemar blev tvåa, men var mycket glad åt Strands framgång. Vintern 1982-83 slogs två svenskar om segern i slalomcupen. Ingemar och Stig plockade båda 110 poäng, men Ingemar vann på fler segrar, tre mot två.
Stig Strand blev inte långvarig i den alpina toppen. Under OS-säsongen 1983-84 var Stig inte på pallen en enda gång. Men segermaskinen Stenmark vann sju av 18 tävlingar.
Svenska Skidförbundet misslyckades med att få Ingemar amatörförklarad inför OS i Sarajevo. Istället kom Ingemar till Jugoslavien som turist. Han möttes som en folkhjälte i sitt andra hemland, han var ju det jugoslaviska skidmärket Elans främste ambassadör, och hyllades som en guldmedaljör.
Fyra i Bormio
Vintern 1984-85 gav inga svenska WC-segrar, men innehöll stora spekulationer om Stenmark. Efter några oförklarliga djupdykningar tycktes epoken Stenmark vara förbi. Men andraplatsen i Wengens slalom före VM var svar på tal. Ingemar blev en stark medaljkandidat i Bormio.
Sverige fick ett VM-guld i slalom av Stenmarks lärjunge Jonas Nilsson. Mästaren var fyra, 39 hundradelar från bronset. I storslalomtävlingen gick det sämre. Ingemar bröt i andra åket. Han var 16:e efter det första. I Världscupen gick det trögt. Ingemar blev sexa totalt efter nye storstjärnan Marc Girardelli, Luxemburg.
Den 15 december 1985 skrev Ingemar ny skidhistoria. Med ett fenomenalt andra åk vann han storslalomtävlingen i La Villa, Italien, och den 80:e segern i Världscupen. Två dagar senare vann världsmästaren Jonas Nilsson sin första och enda WC-seger i Madonna.
Skidvärlden skådade samtidigt ett nytt fenomen: ”Rambo” Rok Petrovic från Ljubljana i Jugoslavien, som skövlade käppar och vann Slalomcupen i stor stil. Petrovic dansade en vinter och försvann i de alpina skuggorna. Men Ingemar vann fyra tävlingar; storslalom i La Villa, slalom i St Anton, storslalom i Hemsedal och i Lake Placid.
På sin 30-årsdag den 18 mars 1986 vann Ingemar sin 83:e seger i Världscupen på samma ort där han sex år tidigare blivit dubbel olympisk mästare. Dessutom blev han femma i Världscupen ”på äldre dar”.
VM-säsongen 1986-87 började lysande. Ingemar slog till och vann slalom i italienska Sestriere före Jonas Nilsson. Sedan Jonas Nilsson blivit sjuk före VM i Crans Montana, Schweiz, 1987 var Ingemar det största svenska VM-hoppet. Han blev tia i storslalom, men avslutade med en mycket hedervärd femteplats i slalom.
Den 14 februari 1987 kom ett svenskt herrlandslag till Serge Langs födelsetrakt Le Markstein i franska Vogeserna. VM gav inga medaljer. Intresset för den alpina Världscupen var minimalt i Sverige. Under vidriga tävlingsförhållande med dimma och regn vann Stenmark den 85:e segern, åtta hundradelar före västtysken Armin Bittner. Det var nästan omöjligt att se det historiska segeråket på grund av dimman.
Under en improviserad presskonferens i skidhotellets cafeteria fällde Ingemar en minnesvärd kommentar:
– Tack för att ni kom.
Det var första gången Stenmark tackar för uppmärksamhet under alla de år vi följt honom. Orden värmde ordentligt i blötvädret. Segern innebar att Stenmark och Bojan Krizaj fick göra upp om slutsegern i Slalomcupen i Sarajevo. Stallkompisen från Elan och Trzic i Slovenien tog hem spelet. Ingemar körde ur i det andra åket i Sarajevo. Bojan blev tvåa.
Sommaren 1987 tränade Ingemar i Australien. I december imponerade han med en andraplats i Sestriere. Men sedan tog det roliga slut för en månad.
I början av februari 1988 åkte svenskarna till Vail, Colorado, för ett träningsläger inför OS. Ingemar kom till Calgary utan att ha fullföljt en enda tävling i januari 1988. I OS-tävlingen i storslalom gjorde han ett blekt intryck och bröt sedan tävlingen.
Mästaråk i Calgary
Efter ett medelmåttigt första åk i slalom låg Ingemar elva. Jonas Nilsson var tvåa, men när allt var över hade den gamle mästaren imponerat stort.
Alberto Tomba körde hem guldet, men Stenmark var klart snabbast i det andra åket. Det var en stilfull och efterlängtad uppvisning av sportens store mästare. Det andra åket och femte platsen i OS fick Ingemar på nya tankar. Han ville fortsätta ännu en säsong.
I den sista säsongspremiären blev Ingemar sjua i storslalom i franska Val Thorens. Men det blev inget besök på prispallen före VM i Vail. En sjätteplats i Adelboden var dock ett gott tecken. Sjätteplatsen i VM:s storslalom var imponerande. Ingemar var mindre än en halv sekund från en medalj. När han fallit i det andra åket i VM-slalomen trodde vi väl alla att den segerrika epoken var förbi.
En vecka senare stod Ingemar överst på pallen i Adelbodens storslalom. Han lurade oss alla och fick som vanligt sista ordet. Den här gången fanns inte en svensk journalist i närheten. Att Lars-Börje Eriksson blev trea i WC-tävlingen gjorde saken ännu bättre.
I den alpina finalen i Japan slog Stenmark till utan att vinna. Han var snabbast i det andra åket i sin sista storslalomtävling och blev fyra i Furano. Johan Wallner tog överraskande tredjeplatsen.
Epoken avslutades i Shigakogen där Ingemar körde ur i slalom och blev utslagen i parallellslalom.
Efter hyllnings-jippot i Sälen i april 1989 försvann Stenmark från de aktivas scen.
Han lämnade ett oerhört tomrum efter sig. Det har varit en ynnest att få följa idrottsmannen Stenmark. Människan Ingemar Stenmark har jag aldrig lärt känna. Det går bara inte att tränga honom in på livet. Ännu svårare är det att tycka att han som privatperson är särdeles intressant för massmedierna. Därtill tycker jag att han är för blygsam och okomplicerad. Men han förblir den störste i de minsta marginalernas sport. Därför är min respekt gränslös.